Football, Football och ännu mer Football
"Jag ska komma iväg till USA för att vara med om ett utbytesår och testa på livet som en amerikansk tonåring. Jag ska även göra vad jag kan för att få chansen att testa på att spela football i skollaget när jag väl är där."
Detta var ett mål som jag skrev ner för mig själv den 21a Oktober 2013, alltså för nästintill ett år sedan. Vid den tidpunkten var det mer av en långsökt dröm än ett realistiskt mål. Om jag ska vara helt ärlig så var jag nästan helt övertygad om att det aldrig skulle uppnås. För det första så var jag och mina föräldrar inte riktigt på samma blad angående att jag skulle vara iväg ett helt år på andra sidan jorden. De var fast bestämda att jag inte skulle få åka helt enkelt. För det andra så brottades jag med en besvärliga axelskada som jag dragit på mig från rugbyn när detta skrevs. Så jag visste att även om första delen av målet på något mirakulöst sätt skulle bli avklarat så var risken stor att axelskadan skulle hindra mig från att klara av den andra delen hur eller hur.
Jag kan nu efter 11 månader, där ett flertal av dem bestod av tjat på mina föräldrar, efter en axeloperation och efter en hel del rehabilitering, stolt säga att jag uppnått mitt mål.
Första delen av målet vet ni såklart redan om att det uppnåtts då denna bloggen inte skulle existerat annars. Men andra delen uppnåddes i onsdags då jag var på min första football-träning. Allting som alltså tidigare varit oklart angående om jag skulle få träna med laget eller inte har nu tagits hand om.
Detta är verkligen en dröm som går i uppfyllelse. Ni läsare som känner mig vet hur gärna och hur länge jag velat detta. Och för er som inte känner mig lika väl så kan jag kort och gott säga att denna dröm har funnits med mig ett bra tag nu. Det ska bli så otroligt roligt och spännande att äntligen få spela världens roligaste sport.
Så ända sedan i onsdags har mina dagar i princip bara bestått av, som rubriken lyder, football, football och ännu mer football. I onsdags och torsdags tränade jag mina första träningar. Det var en riktigt mäktig känsla att få kliva ut på planen för första gången och delta i övningarna. Då de flesta i laget har utövat sporten i hela sina liv och jag aldrig nånsin ens provat på det så är jag såklart rätt ordentligt mycket sämre på allt nu till en början. Men jag ser fram emot att lära mig mer och mer och förhoppningsvis kunna vara med och slåss om att få spela matcher framöver. Men jag är hur eller hur glad att ens bara få vara med och träna med laget. Grabbarna har för övrigt varit hur schyssta som helst och de har redan fått mig att känna mig som en i laget, vilket är väldigt skönt. I fredags fick jag chansen att följa med på deras första bortamatch för säsongen, så självklart tog jag den. Vi åt middag och bad tillsammans med laget i cafeterian efter skolan. Även att jag som sagt inte är troende själv så var det rätt mäktigt när alla ställde sig i en cirkel och höll om varandra medans vi tillsammans bad en bön. Tror inte att allt för många i laget är troende heller utan att det är mer för lagkänslan som vi gör det. Efter maten så tog bussen (japp, det var en gul skolbuss) oss till en skola vid namn Bella Vista som låg bara cirka 20 minuter bort. Under uppladdningen, uppvärmningen, matchen och efter matchen så var jag hela tiden med laget. Så jag fick en rätt bra insyn på hur det kommer se ut sen på matchdagar när/om jag själv kommer spela. Kände dock när jag stog där på sidlinjen under matchen att jag mer än allt egentligen bara ville ta på mig skydden och gå in och spela. Men min tid kommer förhoppningsvis. Matchen vann vi överlägset med 34-7. Efter matchen fick jag skjuts hem av coachen, så jag passade på att prata lite football med honom. Visade sig att han själv tydligen spelat 7 år i NFL, alltså i bästa ligan i världen. Jo tack, där satt jag och blev lagom starstrucked!! Känns helt ok gutt att bli tränad av ett ex NFL-proffs. Det blir inte mycket bättre än så.
Igår drog NFL-säsongen igång på riktigt så hela dagen gick i princip åt till att sitta och kolla på matcherna som gick på tv. Var lite sorgligt att inte sitta och kolla med grabbarna hemma i Sverige i Alberts svettiga källare som blev något av en tradition förra säsongen. Men när jag fick se mitt kära 49ers vinna öppningsmatchen mot Dallas så läkte det såren en aning iallafall. Men nästa säsong, då sitter vi bänkade i källaren med våra Buffalo Wings igen.
Hoppas allt är bra hemma i kyliga Sverige. Sköt om er!
Detta var ett mål som jag skrev ner för mig själv den 21a Oktober 2013, alltså för nästintill ett år sedan. Vid den tidpunkten var det mer av en långsökt dröm än ett realistiskt mål. Om jag ska vara helt ärlig så var jag nästan helt övertygad om att det aldrig skulle uppnås. För det första så var jag och mina föräldrar inte riktigt på samma blad angående att jag skulle vara iväg ett helt år på andra sidan jorden. De var fast bestämda att jag inte skulle få åka helt enkelt. För det andra så brottades jag med en besvärliga axelskada som jag dragit på mig från rugbyn när detta skrevs. Så jag visste att även om första delen av målet på något mirakulöst sätt skulle bli avklarat så var risken stor att axelskadan skulle hindra mig från att klara av den andra delen hur eller hur.
Jag kan nu efter 11 månader, där ett flertal av dem bestod av tjat på mina föräldrar, efter en axeloperation och efter en hel del rehabilitering, stolt säga att jag uppnått mitt mål.
Första delen av målet vet ni såklart redan om att det uppnåtts då denna bloggen inte skulle existerat annars. Men andra delen uppnåddes i onsdags då jag var på min första football-träning. Allting som alltså tidigare varit oklart angående om jag skulle få träna med laget eller inte har nu tagits hand om.
Detta är verkligen en dröm som går i uppfyllelse. Ni läsare som känner mig vet hur gärna och hur länge jag velat detta. Och för er som inte känner mig lika väl så kan jag kort och gott säga att denna dröm har funnits med mig ett bra tag nu. Det ska bli så otroligt roligt och spännande att äntligen få spela världens roligaste sport.
Så ända sedan i onsdags har mina dagar i princip bara bestått av, som rubriken lyder, football, football och ännu mer football. I onsdags och torsdags tränade jag mina första träningar. Det var en riktigt mäktig känsla att få kliva ut på planen för första gången och delta i övningarna. Då de flesta i laget har utövat sporten i hela sina liv och jag aldrig nånsin ens provat på det så är jag såklart rätt ordentligt mycket sämre på allt nu till en början. Men jag ser fram emot att lära mig mer och mer och förhoppningsvis kunna vara med och slåss om att få spela matcher framöver. Men jag är hur eller hur glad att ens bara få vara med och träna med laget. Grabbarna har för övrigt varit hur schyssta som helst och de har redan fått mig att känna mig som en i laget, vilket är väldigt skönt. I fredags fick jag chansen att följa med på deras första bortamatch för säsongen, så självklart tog jag den. Vi åt middag och bad tillsammans med laget i cafeterian efter skolan. Även att jag som sagt inte är troende själv så var det rätt mäktigt när alla ställde sig i en cirkel och höll om varandra medans vi tillsammans bad en bön. Tror inte att allt för många i laget är troende heller utan att det är mer för lagkänslan som vi gör det. Efter maten så tog bussen (japp, det var en gul skolbuss) oss till en skola vid namn Bella Vista som låg bara cirka 20 minuter bort. Under uppladdningen, uppvärmningen, matchen och efter matchen så var jag hela tiden med laget. Så jag fick en rätt bra insyn på hur det kommer se ut sen på matchdagar när/om jag själv kommer spela. Kände dock när jag stog där på sidlinjen under matchen att jag mer än allt egentligen bara ville ta på mig skydden och gå in och spela. Men min tid kommer förhoppningsvis. Matchen vann vi överlägset med 34-7. Efter matchen fick jag skjuts hem av coachen, så jag passade på att prata lite football med honom. Visade sig att han själv tydligen spelat 7 år i NFL, alltså i bästa ligan i världen. Jo tack, där satt jag och blev lagom starstrucked!! Känns helt ok gutt att bli tränad av ett ex NFL-proffs. Det blir inte mycket bättre än så.
Igår drog NFL-säsongen igång på riktigt så hela dagen gick i princip åt till att sitta och kolla på matcherna som gick på tv. Var lite sorgligt att inte sitta och kolla med grabbarna hemma i Sverige i Alberts svettiga källare som blev något av en tradition förra säsongen. Men när jag fick se mitt kära 49ers vinna öppningsmatchen mot Dallas så läkte det såren en aning iallafall. Men nästa säsong, då sitter vi bänkade i källaren med våra Buffalo Wings igen.
Hoppas allt är bra hemma i kyliga Sverige. Sköt om er!
